Förordning (2013:253) om förbränning av avfall Art. 1

Denna förordning gäller verksamheter med förbränning av fast eller flytande avfall i en förbränningsanläggning och verksamheter med behandling av avloppsvatten från rening av rökgaser från en förbränningsanläggning. Förordningen innehåller bestämmelser om

- förordningens tillämpning (2-20 §§),

- avfall och restprodukter (21-26 §§),

- vissa förebyggande åtgärder (27-30 §§),

- skorsten, temperatur, stödbrännare, absoluta begränsningsvärden och värmeåtervinning (31-37 §§),

- mätningar och mätresultat (38-53 §§),

- beräkningar av dioxiner och furaner (54 §),

- beräkningar vid procentuell syrehalt (55 §),

- utsläpp till luft från avfallsförbränningsanläggningar (56-66 §§),

- utsläpp till luft från samförbränning i cementugnar (67-70 §§),

- blandningsberäkning vid samförbränning (71-79 §§),

- utsläpp till luft från energianläggningar (80-96 §§),

- utsläpp till luft från industrianläggningar (97-99 §§),

- utsläpp genom avloppsvatten (100-103 §§),

- ändring av en verksamhet (104 §),

- dispenser (105 §),

- uppgifter i miljörapport (106 §), och

- information till Naturvårdsverket och Europeiska kommissionen (107-109 §§).

Förordningen är meddelad med stöd av 9 kap. 5 § miljöbalken i fråga om 17-47 och 49-103 §§, med stöd av 9 kap. 6 § miljöbalken i fråga om 104 § och i övrigt med stöd av 8 kap.