Förordning (2010:1167) om avgifter för den statliga kontroll Art. 1:2

De termer och uttryck som används i läkemedelslagen (2015:315) har samma betydelse i denna förordning. Därutöver avses med

1. naturläkemedel: humanläkemedel där den eller de verksamma beståndsdelarna har ett naturligt ursprung, inte är alltför bearbetade och utgör en djurdel, bakteriekultur, mineral eller saltlösning och som endast är lämpligt för egenvård i enlighet med väl beprövad inhemsk tradition eller tradition i länder som med avseende på läkemedelsanvändning står Sverige nära,

2. vissa utvärtes läkemedel: humanläkemedel för behandling av enklare sjukdomstillstånd hos människor, såsom sårsalvor, inandningsoljor, antiseptiska lösningar, liniment och dylikt, där den eller de aktiva substanserna har en väletablerad medicinsk användning med erkänd effekt och en godtagbar säkerhetsmarginal,

3. parallellimport: införsel till Sverige från ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) av ett humanläkemedel som är godkänt för försäljning i Sverige och i utförsellandet, under förutsättning att

införseln sköts av någon annan än tillverkaren eller innehavaren av godkännandet för försäljning,

3 a. parallellhandel: handel med ett veterinärmedicinskt läkemedel i enlighet med artikel 102 i förordning (EU) 2019/6,

4. lagerberedning: ett standardiserat läkemedel som inte är godkänt för försäljning och som tillverkas av ett apotek,

5. licens: tillstånd att sälja ett läkemedel enligt 4 kap.